Storhogna

Nu är jag i Härdal igen en stund. Det är så skönt att vara här. Efter allt jobb, och att komma ifrån den lilla lägenheten är guld värt ibland. Ingenting är som att komma hem ändå. 
 
Den senaste tiden har jobbet tagit nästan all min tid, vilket jag ioförsig inte har något emot. Men jag saknar musiken i mitt liv. Över ett år har nu gått sedan jag slutade på Geijerskolan och jag har knappt sjungit eller spelat något alls sedan dess. Det känns som om livet rinner mig ur händerna och liksom inte får någon mening när jag inte har musiken.(Kanske lite väl dramatiskt, men musiken är fortfarande det viktigaste i mitt liv). 
   Jag har letat länge efter någon att spela med nere i Värmland, gav upp en stund men har nu hittat ett band som kanske vill ta sig an mig. Det är stort. Vill det sig, så är jag en lycklig människa. Som kanske får lägga bort några jobbtimmar i veckan för övning igen. 
 
Här är bilder från Storhogna och fjällvandringen som syrran och jag gick på i helgen - hade förväntat mig alla dessa fina vyer, men så blev inte riktigt fallet.